På Stranden (On The Beach)
Hur skulle du reagera om du visste att inte bara du, utan hela världen hade mindre än ett år kvar att leva?
Första gången jag läste På Stranden av Nevil Shute var i tonåren, på landet hittade jag en gammal sönderläst bok som tillhört min mormor. Efter att ha läst ut den smugglade jag hem den till mig och boken har följt med mig enda sedan dess och blivit mer och mer sönderläst.
Handlingen är i korthet följande: tiden är sextiotal (i framtiden för Shute som skrev den 1957), och platsen är Melbourne, Australien. Världen har hamnat i ett tredje världskrig och atombomber har detonerats. På hela norra halvklotet är livet utrotat, alla länder ligger öde och tysta och alla människor är döda. Den radioaktiva luften sprider sig sakta mot det södra halvklotet och stad efter stad släcks ner när invånarna blir sjuka och dör. Människorna i Melbourne vet att de har ungefär sex månader kvar att leva innan radioaktiviteten når också dem.
Boken följer några invånare i staden; Peter och Mary är nygifta med en liten dotter, Moira är en ung kvinna som dricker och festar upp dagarna, Dwight är en amerikan vars familj dödades av bomberna. Shute berättar om hur dagarna och vardagen går trots att världen snart går under. Hur människor håller fast vid sina rutiner. Planterar växter de aldrig kommer att få se blomma, tar kurser de aldrig kommer att hinna läsa färdigt. Allt för att inte tappa förståndet.
Det är på många sätt en stillsam bok, trots det dramatiska temat. Shute använder ett tillbakahållet språk och låter karaktärerna leva sitt eget liv. En berättelse med en så tragisk handling hade lätt kunnat bli en snyftande historia, men Shute lyckas berätta den med värdighet och trovärdighet. Jag har aldrig lyckats läsa På Stranden utan att gråta, trots att jag nu har läst den så många gånger att jag kan varje ord. Det är en så fruktansvärt gripande berättelse, berättat på ett osentimentalt sätt. Obevekligt närmar sig världens slut och människorna kan gråta och förtvivla bäst de vill utan att kunna förändra detta faktum. Shutes bok är en av de böcker som verkligen förändrat mig. Läs den, läs den, läs den.
In this last of meeting places
We grope together
And avoid speech
Gathered on this beach of the tumid river
----
This is the way the world ends
This is the way the world ends
This is the way the world ends
Not with a bang but a whimper.
T S Eliot, utdrag ur The hollow men, citeras på försättsbladet av På Stranden.
På svenska går boken idag bara att få tag på antikvariat, men på engelska har Vintage förlag gett ut en nyutgåva. Den engelska titeln är On The Beach.
